Oj, vad jag inte hinner med allt

Mina bloggsidor uppdateras dåligt för tillfället, jag vet!
Men som vanligt så räcker inte tiden till för alla "måsten", "borde" och "skulle vilja".
Saker jag skulle vilja göra kommer (naturligtvis) sist... Saker jag borde göra ligger och ger mig dåligt samvete för att jag inte orkar vara så effektiv som jag önskar att jag var. Så det man hinner med är i princip alla måsten.

Som idag måste jag bara komma iväg och ta ett nytt kort till mitt körkort! Jag skall t.o.m. gå tidigare från jobbet bara för detta måste. I maj (runt min 12-åriga bröllopsdag) så blev det klart att jag numera bara skall heta Marttinen i efternamn. Äldste sonen också. I och med detta beslut så är det ju inte bara att leva vidare som om inget hade hänt utan det skall fixas ny namnstämpel till jobbet, nya visitkort, ny mailadress (jobbet) och nytt körkort. Allt utom körkortet är nu fixat!

Förra veckan provade jag på att åka buss till Oslo med Säfflebuss. Det gick rätt så bra förutom att på väg in i Norge så blev vi stoppade i tullen och en narkotika-hund gick länge och väl och sniffade i bussen. Efter en stund så tog dom ut en ung kille (för visitation?) och sedan tog dom ut en man av utländsk härkomst som (jag tror) inte hade alla papper iordning. Detta resulterade i att vi ankom Oslo 40 minuter försenat. Och den stackars busschauffören - detta var hans första dag på jobbet (och första turen för dagen).
Mig gjorde det inte så mycket att vi blev lite sena. Jag ringde min "chaufför" och sa att vi var sena så hon kom dit ungefär samtidigt som vi. Jag var i Oslo för att lära ut vårt orderegistreringsprogram till våra nya norska kollegor. Nu finns det även ett Fisher Scientific Norge! Fisher köpte ett gammalt bolag som vi har haft som kunder alla år jag kan komma ihåg (typ drygt 18 år) så det var som att besöka "gamla vänner". Vi hade en trevlig dag, gick ganska bra med språkförståelsen (från båda håll) och jag lärde dom "allt jag kan". Dom verkade nöjda och jag tog bussen hem. Denna gången blev vi inte stoppade i tullen utan utanför Uddevalla - av polisen. Chauffören (nu var den en som hade varit med förr) fick blåsa (OK!) och visa sina kör-registreringskort (eller vad dom nu kallas) och han blev godkänd med nöd och näppe. Hade tydligen slarvat med att skriva datum på baksidan av korten. Vi åkte över vågen - ingen övervikt så vi fick lov att fortsätta färden.
När vi lämnade Oslo så var vi 20 minuter försenade, ända fram till poliskontrollen så hade han lyckats köra ikapp så vi låg i fas men nu meddelade han att "jaha, där gick den tiden vi hade kört ikapp så nu blir vi lite försenade till Göteborg".
Vi blev bara 10 minuter försenade, inte så farligt. Jag var hemma precis 22.30 så detta hade varit en lååång dag. Hade åkt hemifrån 06:40 på morgonen.

Barn på nytt?

Pojkar är alltid pojkar, oavsett hur gamla dom är! Tänk er själva 4 gubbar i åldern 38-45 som far fram i ett huj på en smal guppig grusväg med diverse tvåhjuliga fordon under sig! Det blev duschen för alla fyra, kan jag säga.

Men dom var LYCKLIGA en stund!

Dessa gubbar gillar traditioner (helst egna) och detta var Premiären för Butterwaters årliga vårrus! Så ca. 1 vecka efter den årliga fiskepremiären i Kroksjön så är det då årets första Butterwater mopperace som gäller hädanefter.

Oj, jag svimmade!

Nu har jag provat på att svimma också! Har aldrig gjort det förut och det var inte som jag trodde. Jag trodde det skulle svartna för ögonen och att man trillade ihop i en hög. Istället så började det "bubbla" i huvudet och jag mådde illa, stod och höll mig mot väggen en liten stund tills anfallet skulle gå över och när jag trodde att allt var OK så skulle jag fortsätta med det jag höll på med; klippa ut en bit av "vårtplåster" till Johans fingervårta. Men där blev det istället tomt och jag kvicknade till av att jag dunsade i bakhuvudet i handfatet och blev sittandes på badrumsgolvet. Jag slog i ryggen i barnens badrumspall också och fick värsta bölden på ryggen för att inte tala om bölden i huvudet! Turligt nog så slog jag inte i nackkotorna utan strax till vänster om.

Maken är övertygad om att svimningen berodde på att jag stressar för mycket och håller på att "gå in i väggen". Själv är jag lite mer tveksam till anledningen. Veckan var iof något mer stressig än brukligt, både måndag,tisdag, onsdag och torsdag var det "aktivitet" efter jobbet (där det var full rulle!). Jag har haft "spänningshuvudvärk" från och till under drygt 1 vecka, så också i torsdags när jag svimmade. Jaja, vi får väl se om det händer igen. Gör det det så har jag lovat maken att ta kontakt med sjukvården, nu tyckte jag att det var lite överilat. "En gång är ingen gång" som man brukar säga...

Jag var hur som helst hemma på fredagen och tog det lugnt. Jag var lite matt på förmiddagen men sen kändes det som vanligt. Så igår (måndags) så var det tillbaka på jobbet och full rulle igen. Jag försökte "bromsa" mig själv och inte stressa upp mig i onödan (nu är jag lugnet själv utåt sett även om det är stressigt) och det gick ganska bra. Jag var och handlade efter jobbet (maken körde Tobias till pianolektionen) och när jag kom hem strax efter kl.18 så var jag liiite trött men gick då över till grannen och drack en kopp kaffe och blev piggare igen (för en stund).

Idag är det sista bowlingträningen för T'n'T för den här säsongen (ett stressmoment mindre!). Pianolektionerna är det väl inte så många kvar av heller, tror jag. Tobias har sagt att han inte vill fortsätta till hösten, men vi får se. Han kan ju hinna ändra sig.
Och snart börjar utomhusträningen för J'n'J (fotboll). Johan är rolig; han är tveksam till om han vill fortsätta med fotbollen. Han vill typ gå varannan gång. "-Men det kan man väl inte göra?" säger jag. "-Antingen så tränar man eller så lägger man ner det." Så vi får väl köra denna säsongen så får vi se vad det blir av det. Jimi vill ABSOLUT inte lägga ner fotbollen! Ändå hade jag uppfattningen att det var Johan som var mest intresserad av att börja. Jaja, där ser man vad det svänger. Dom har börjat "tjata" om att dom skall börja med bowlingen till hösten. Vi får väl se om dom orkar lyfta kloten....

Aprilväder

Stoora, tunga snöflingor dalade långsamt ner imorse när jag öppnade ytterdörren!
Det var ju vitt på söndagsmorgonen också, men inte så här mycket, den lilla snö som kom då låg inte många timmar. Lite längre tid lär det nog ta idag innan det är borta.
Det var ett riktigt lokalt snöväder, för när man kom i höjd med Tingstadstunneln på väg till jobbet så såg man inte ett spår av snön, mer än på en del bilar då. Vid jobbet var det grått och trist och regnade. Då var det betydligt finare hemma med vita snötyngda grenar!

När jag lämnade barnen vid skolan så uttryckte dom en viss besvikelse över vädret. Kan det verkligen vara så att dom är TRÖTTA på SNÖN!?! Att min granne är det kan jag förstå, men att BARN kunde vara det har jag nog aldrig varit med om förut...

Annika Dahlqvist

Annika Dahlqvist, säger jag bara. Sicken kvinna!

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika

Att hon bara orkar? Starkt!

Vad handlar detta om då, undrar säkert den oinvigde. Jo, lågkolhydratkost.

Eller LCHF som det också kallas. (LowCarb & High Fat) Eller som en "bekant" har valt att kalla det: animalisk högfettkost. Kalla det vad man vill, jag tycker det verkar sunt!

Annika är i ropet igen, som alltid när hon sticker ut hakan. Jag som har provat kosten och tycker att den ger bra "effekter" tycker kanske inte att hon verkar så dum, men för den som inte provat tycker jag inte skall hacka på henne (och LCHF).

Jag vet ju hur "enkelriktade" en del kan vara, när diskussionerna går i lunchrummet på jobbet så blir man ju bara sååå matt när en del säger "-Nä, jag tycker det är bäst att äta lite av allt. Det är det enda som är sunt!" när dom nästa dag sörplar i sig Cambridge-soppor. Hur sunt är det då? Och jag tror faktiskt att en del människor är extra känsliga för kolhydrater (jag t.ex.).

Och alla vet ju hur kul (not!) det är att "banta". Man svälter ihjäl mellan måltiderna eller knaprar sallader på längden och tvären tills man blir grön. Äter man mindre kolhydrater så slipper man vara hungrig, man kan variera kosten i en oändlighet och äta gott! Det var som när jag en kväll satt och åt vispad grädde med hallon, min käre make tittade konstigt på mig och sa "-Jaha, är det där verkligen nyttigt när du skall gå ner i vikt?" "-Absolut", sa jag "low carb & HIGH FAT" räckte som förklaring. Och han såg ju att min kost gjorde gott för min "figur", så han protesterade inte något mer.

Detta är INTE jag i sommar!

GLAD PÅSK!

Får passa på att önska alla en riktigt GLAD PÅSK!

Stressa inte i onödan, ta det lugnt och njuuut av lite ledighet.

BJÖRNKRAMAR!

Tonåring i familjen

Nu har vi kalasat hela helgen!

I söndags så bowlade Tomi med ett par kompisar och sedan åt dom hamburgare och pommes frites (stooora, härligt frasiga) och avslutade med en glass.

Tobias fick vara med och var den som bowlade med bäst resultat. Så bra att han gjorde ett nytt personligt rekord: 118 på 1 serie!

Tomi gjorde INTE bra ifrån sig, hade 75 på 1 serie, två gånger! Man hade ju kunnat tänka sig att han ville glänsa lite inför sina kompisar och göra riktigt bra resultat, men så blev det inte.

Dom hade roligt iaf, det är huvudsaken. Kompisarna följde med hem till oss efteråt och fikade lite hembakade kanelbullar och makens väldigt goda mocca-rutor. Sedan sköt dom luftpistol och -gevär från altanen. Dom hade "måltavlor" ute i skogen och sköt mot. (Denna övning uppskattades minst lika mycket som bowlingen!)

Tomi med sina polare + brorsa.