Oroligt

Var på Östra sjuhuset igår med Jimi.
Han fick en vad jag förstår en relativt ovanlig diagnos: Henoch-Schönleins Purpura.
(se länk "min 1:a blog" för detaljer.)

Det kan tydligen vara långvariga besvär med återfall och grejer. Hoppas bara inte han råkar ut för detta. Det är illa nog som det är.

Livet går vidare

Sedan senaste inlägget så har maken kommit hem från Haparanda. Svärfar skall operera in lite nya drän för att lätta på trycket, som fortfarande är relativt högt. Det senaste beskedet är att det är inte helt kört ännu; så länge det finns liv finns det hopp!

Däremot så tog livet slut för makens mormor när han och 2 av hans syskon var ungefär 40 mil från Haparanda. Bara så där, somnade hon in sittandes i fåtöljen hemma. En av hennes döttrar skulle hämta henne för dom skulle till frissan då hon hittade henne livlös istället. Obduktionen visar förhoppningsvis vad hon drabbades av. Mormor skulle fylla 84 (tror jag) följande söndag, hon dog på måndagen.

Så nu skall maken upp på begravning i Torneå nästa vecka. Denna gången så tar han flyget till Kemi. Det är slitsamt att köra den lååånga vägen till Haparanda.