Vi hade en "kurs" på jobbet för att bli bättre på det som vi inte är så bra på idag. Främst handlade det väl om kommunikation och tankesätt. Det var väldigt inspirerande, måste jag säga. Nu är ju jag en väldigt positiv person redan, om jag får säga det själv, men det skadar aldrig att bli påmind.
Något som det blev en diskussion kring var begreppet "stress". Det lustiga är att jag och grannen/kollegan pratade för ett par veckor sedan om just hur uttrycket stress används idag. Jag tycker att det används på tok för mycket och ofta i fel sammanhang.
Det kom upp att en del känner stress när dom kommer till jobbet och har fått typ 150 mail samtidigt som dom vet att om ett par timmar så skall dom ut på kundbesök och något ärende har en deadline...
Våran föreläsare (John Rosenkrantz, en mycket vis man!) ställde då frågan; vad är problemet? Och jag kunde inte annat än hålla med, för vad är egentligen problemet? Svaren blev att dom fick en klump i magen och kände stress. Men varför skall man stressa upp sig? Enklast är ju att börja beta av mailen, prioritera ärendena och beta av det man kan ta på en gång. Kanske kan man be någon kollega ta hand om något av ärendena, kanske kan man meddela kunden att man inte har tid JUST NU men ber att få återkomma inom rimlig tid? Oftast så löser det sig.
Vi är ju alla människor och ingen är perfekt, ingen kan göra ALLT. Det är kanske där "felet" ligger att många tror att dom MÅSTE göra vissa saker på momangen, saker som egentligen kan vänta.
Jag använder själv order stress ganska sällan. Mina ordval är "mycket att göra", "lite ont om tid" och andra ord som beskriver hur det egentligen är. Föreläsaren påpekade att om man går runt och säger t.ex. "det är så stressigt" flera gånger om dagen så blir ju det "verklighet". Intalar man sig däremot att "det är så kul" (eller något annat positivt) så blir ju DET verklighet. (Mycket tänkvärt!) Och positiva tankar/känslor mår iaf jag bra av.
Eller som vi säger inom LR:
Inlägg
