Ny familjemedlem

Nej, det är INTE fler barn! Däremot en katt som lyssnar till namnet Zenzi.

(Har redan presenterat honom på min andra blogg:http://mafox.bloggsida.se/)

Zenzi är alltså ett "arvegods". Barnens kusin, som läser till läkare i Umeå, kände att katten skulle få ett bättre liv någon annanstans än i deras lilla lägenhet i centrala stan. Och barmhärtiga som vi är, även mot djur, så blev vi hastigt med katt.

Resan hem, som var ca. 150 mil, började med ett evigt jamande. Efter att vi hade stannat till ett par gånger på vägen så kom han på att det var inte lönt att jama utan var tyst resten av resan.

Vi lämnade Haparanda kl. 22 efter att vi hade varit ute och lockat på katten sedan kl.21. Vi hade nämligen inte sett honom på hela dagen, bara på morgonen när han kom in för att äta frukost. Alla andra dagar så hade han legat på farmors vind och sovit på dagtid, men icke denna dag. Var det kanske så att han hade förstått vad som var på gång? Katter är ju kloka djur...

Kl. 21.30 så började det regna och åska, nu kommer väl katten in, tänkte vi. Men icke! Strax innan kl. 22 så öppnade ex-matte altandörren och tyckte att nu måste ju bara katten komma, annars riskerar den att inte få följa med oss hem. Och då kom den! Så det var direkt in i transportburen och ut i bilen - ett par snabba hej då till släkten och så var vi då äntligen på väg hem.

Här har vi stannat på en rastplats och detta är konsigt nog enda kortet vi har på katten. Än så länge. Det är en blandning mellan Norsk skogkatt och gammal hederlig bondkatt, jättefin päls har han. Lugn och fin och finner sig i att bli duschad!

Efter den långa resan så tyckte jag att han behövde fräschas till lite och tog in honom i duschen - han protesterade bara lite men när han väl blev blöt så satt han stilla och lugnt tills det var färdigt. En arbetskollega som har en katt av samma rasblandning sa att det var den Norska skogkatten i honom som gjorde att han fann sig i att bli blöt - Norska skogkatter skall tydligen gilla vatten. Vet inte om detta stämmer men Zenzi verkade inte ha något emot det iaf. Nu fick jag användning för mitt Aloe Vera-schampoo för djur som jag bara använt på barnen under de perioder när det har varit mycket lus på skolan. (Dom har inte haft lus en enda gång!)Förhoppningen är att Zenzi inte skall få några fästingar eller andra besökare i pälsen. Schampot innehåller ett ämne från ett tropiskt träd som heter Niem och det är effktivt mot ohyra. Själv använder jag motsvarande medel i sprayvariant (Aloe Vera Quick Help Spray) som myggmedel. Man slipper dessvärre inte mygg och knott men man slipper bli stucken/biten av dem. Hur effektivt som helst - har du inte provat så gör det!

En kollega till mig - jag har säkert nämnt henne i tidigare inlägg - har häst och hon är helt Aloe Vera-frälst. Hon berättade ytterligare en historia om hur effektiva dessa Aloe Vera-produkterna är när det gäller sårläkning på just hästar. Det är så roligt att höra "riktiga" berättelser från användare.

Semester 2009, del 4

När vi åkte från Haparanda så hade vi lyckats övertala svärmor att följa med på en veckas avkoppling. Bilresan i sig var väl inte direkt avkopplande men den tog "bara" ca. 17 timmar.

En kväll så hade vi en liten kräftskiva hemma hos oss tillsammans med svägerskan och hennes man (som väl då blir min svåger?).

På bilden visar han Jimi & Johan hur man fixar sig en skaldjursmacka.

Svärmor är en riktig svampexpert enligt maken och dom två och Tobias gick ut i skogen förra veckan för att se om dom hittade några kantareller. Och det gjorde dom - men de var ett par små rackare och inte många till antalet. Nu efter solen och värmen här i ett par dagar efter allt regnande så har nog chansen ökat att hitta fler där ute i skogen. Själv är jag inte speciellt intresserad av svamp - gillar mer blåbären vilka jag skall ta och plocka mer av nu i helgen.

Har en sista semestervecka nästa vecka och då skall jag röja i min bod och plocka ut gamla husgeråd som en av barnens kusin skall få. Hon flyttade in i en egen lägenhet i helgen (förstahandskontakt!) och saknar lite grejer. När maken och jag flyttade ihop så blev det helt plötsligt dubbelt av de mesta och av någon underlig anledning så har grejerna blivit kvar...

Vi skall åka ner till Skåne också. Hälsa på min syster och hennes familj. Men det blir bara en dagsutflykt - det är ju bara ca. 27 mil enkel väg...

Veckan därefter så drar skolorna igång, Jimi & Johan har bestämt att dom inte vill ha någon fritidstid längre utan skall ta sig själva till och från skolan. Tobias börjar ju ny skola och kommer att ta bussen tillsammans med Tomi på morgonen.

Jari har en sista semestervecka den veckan men honom lär vi inte se mycket av för då är det jakt!

Lite ditt och datt om ingenting

Det är sååå lugnt på jobbet idag att jag blir nästan tokig av att inte ha något att göra! Men snart är det lunch - skall ut en sväng i det vackra vädret då.

Maken och granngubbarna gick ihop och köpte en kombinerad gräsklippare/snöplog förra året, tror jag det var. Det är ett riktigt åbäke till maskin. Maken som börjar bli bättre i sitt opererade ben vågar äntligen gå ut med den - för det är Belos'en som bestämmer! Själv har jag inte vågat mig på den - använder en traditionell motorgräsklippare när andan faller på.

En av granngubbarna kom hem med en traktor igår! Tydligen också en gammal Bolinder-Munktell fast mindre än våran. Jag har inte hunnit kolla in den närmare ännu.

Vi funderar lite vad vi skall hitta på med våran gamla BM från 1955. Det är nämligen punktering på ett av de stora däcken och det andra skulle också behöva bytas ut - men det är inte det lättaste att få tag på bättre begagnat och splitter nya kostar ganska mycket pengar; ca. 10 papp/styck.

Kan det tänkas finnas intresse för att sälja av den i smådelar (reservdelar) tro, eller finns det folk som köper en hel gammal traktor som inte är i körbart skick? Vi får nog kolla upp detta - för där den står nu gör den ingen som helst nytta!

Gåva

Gåvor är alltid roligt att få - och att ge bort när man märker att mottagaren blir glad!

Jag erhöll precis en gåva som jag redan uppskattar mycket:

En riktigt rymlig bag med lite roliga detaljer som träklossar på ena bärremmen.

Nu blev jag genast mycket gladare i sinnet - det gör inget att det är varmt och soligt ute och jag sitter inne och "jobbar".

Semester 2009, del 3

Vi var lägligt nog i Haparanda (OK, lite planerat var det) när barnens äldsta kusins make (hängde ni med?) skulle fira sin 30-årsdag.

Tillställningen som ordnades i all hemlighet för födelsedagsbarnet ägde rum på en strand strax söder om Haparanda, ute i Seskaröområdet.

Dom har otroligt många och fina sandstränder i krokarna!

På bilden så håller några av grabbarna på att montera en fältbastu. (Typiskt Tornedalningar som skall basta i alla lägen!) Vi kunde dessvärre inte stanna hela kvällen så vi hann inte prova bastun till makens stora sorg...

Anledningen till att vi inte stannade hela natten (som en del gjorde) var främst den här lilla trötta tjejen som fann lite vila i Tomis trygga famn.

Semester 2009, del 2

Jag fick avsluta mitt skrivande lite hastigt igår; skulle gå och basta hos grannen.

Jo, för den som inte vet det så ligger Sveriges östligaste fastlandspunkt i just Haparanda och vitsigt nog så har dom döpt området till Cape East. Där var vi en varm dag och spelade minigolf, eller bangolf som det egentligen heter.

Maken var väl den som klarade sig bäst med hela 10 färre slag än vad jag kostade på mig. :-( Barnen kom tätt efter mig i resultatlistan...

Maken, Tomi och Tobias testade även på "vanlig" golf en dag på den fina golfbanan som ligger på gränsen mellan Sverige och Finland. Den korta banan kräver inte att man har grönt kort men makens lillebror som var med har det, så dom hade någon med sig som kunde tala om för dem hur dom skulle bete sig. Maken har aldrig spelat golf förut, till skillnad mot Tobias, men han hade bättre resultat även på den banan. Tobias var INTE nöjd med sitt spel... Tur att träningen här hemma börjar snart igen.

Bilden visar Jimi i full aktion - bollen gick väl inte riktigt rakt där...

Hittade en fin tunna med renhorn på som dekoration. Orginellt!

Efter minigolfen så tog vi ett dopp i den pool dom har ordnat där ute på området. Dom hade vedeldad bastu som man kunde värma sig i och det behövdes för vattnet i poolen var INTE varm - kallar än i Smörvattnet!

Men jag kom i ändå till slut!

Semester 2009, del 1.

Fösta gången jag åkte med upp till Haparanda så hade jag en bild av hur det skulle se ut; man kunde se fjällen borta i horisonten och det sprang renar över vägen.
Jag kunde inte ha mer fel! Haparanda ligger ju precis vid kusten och det syns inte ett spår av några fjäll eller renar. Men i år så fick jag äntligen se "fjällen i horisonten"! Inte så värst många mil bort från Haparanda - ett helt annat landskap (och väder!). Jag såg inga renar mer än på varningskyltarna längs vägen vilket jag noterade för maken första gången jag såg en sådan.
"-Titta, en ren!" Det hade bara varit en massa älgvarningsskyltar tidigare.
"-Var, var?" frågar maken ivirgt och tittar åt alla håll runt bilen rädd för att krocka med en ren (han vet ju hur lynninga dom kan vara.). "-Skylten....", svarar jag. Jag var INTE så värst populär hos maken just då, vi hade kört hela natten från Göteborg och var nästan framme i Haparanda.

Kukkolaforsen är ett populärt turistmål som inte ligger så långt ifrån Happis och vi brukar åka dit en sväng - men i år så åkte vi dit via den finska sidan! Det var en mycket vackrare väg än på den svenska sidan, måste jag säga. Vi stannade till och tittade över till den svenska sidan av Kukkolafors-området och tog lite kort.



Vägen från Övertorneå och ner mot Kukkolaforsen går förbi Luppioberget. Där hade vi aldrig varit förut, av någon konstig anledning, så det var något nytt.