Ljusare tider

När jag gick ut för att sopa fram bilen i morse kvart i 7 så var det nästan vad man skulle kunna kalla LJUST ute. När vi kom farande ut ur Gnistängstunneln kl. 07:15 så var det RIKTIGT LJUST! Otroligt vad fort "ljusnandet" har gått den senaste vecka. GOTT!

Fick ett första livstecken från maken strax efter kl. 5 i går eftermiddag. Då låg han på uppvaket, var lite trött men hade inte ont. Själva operationen, som än så länge bedömts ha gått bra, hade börjat vid 9-tiden och vid 13-tiden kom han till uppvaket. Klockan 19 fick jag ett SMS om att han hade fått ett rum. Kl. 21 ringde han igen och sa att han låg utanför röntgen och väntade på att bli skjutsad tillbaka till sitt rum; dom hade röntgat benen för att se om allt såg bra ut. Doktorn hade berättat att dom inte hade lyckats vrida tillbaka hela felvinklingen men det hade blivit betydligt rakare iaf. Maken hade ju en felvridning på benet med över 30 grader och nu sa han att foten pekade iaf framåt! Anledningen till att dom inte vinklade tillbaka mera var något med att dom inte ville riskera att "slita" sönder något annat i benen, bl.a. musklerna har ju anpassat sig till denna felaktiga vinkeln under alla år.

Jag roade mig med att ta ett par "före-bilder" på makens ben innan han åkte iväg för operationen: den övre bilden är när han står "rakt" och den högra är när han vrider ut foten vilket är onormalt mycket för en annan. Observera att han behövde inte anstränga sig för att få foten att peka nästan helt bakåt!

Det skall bli intressant att se hur "efter-bilden" blir....

Jag och barnen skall åka till sjukhuset och hälsa på honom ikväll.

Dagen O

O som i operation. För maken.

Kvart över 7 imorse var det planerat att han skulle ligga på operationsbordet på Mölndals Sjukhus.

Än har jag inte hört något om hur det har gått - fast klockan är ju bara snart kvart över 1 (på eftermiddagen). Så det blir att vänta...

Var till verkstaden igen (!) med makens bil. När den var på service förra veckan så lyckades dom ha sönder kamrems-kåpan. Och dom sa inget! Maken var under bilen (i något ärende?!) och tyckte att det saknades något... Så han ringde verkstan och dom erkände direkt att dom hade råkat ha sönder en kåpa när dom skulle sätta dit den. Men VARFÖR sa dom inte det med en gång, undrar man ju då!

Som lånebil fick jag en splojtans ny Kia Soul! Den är sååå söt (speciellt en svart fräck en)!

Helt OK att köra och då har jag ju en Picanto som referens... Carnival'en är ju i en helt annan standard, går ju inte att jämföra.

Visst är den fin?

Vill ha!

Brrr...

Imorse kan man snacka om att det var KALLT ute! -11,0 visade termometern.
Och då sitter sensorn ändå under taket på farstukvisten....

Men i skrivande stund så är det bara -3,1 utanför fönstret på jobbet.

Idag har jag provat på något nytt: mammografiundersökning.
Inte alls så plågsamt som många ger sken av. Klart ena gången (av 4)
så klämdes och stramades det välldeliga. Men det var bara att bita ihop.
När jag kom ut på gatan igen, efter ca. 7 minuter, så kände jag hur KALLA
mina bröst var! Lite obehagligt, men det gick ju över.

Imorgon får vi se om maken åker in på operationsbordet. Han är RÄTT så nervös,
måste jag ju säga. Igår bad jag honom åka och handla när han ändå var ledig.
Nä, se det hade han INTE tid med, var hans första reaktion.
Han skulle ju PACKA inför sjukhusvistelse!
Men det tar ju bara 1 timme att åka och handla, försökte jag.
Och till slut så insåg han ju att han visst hade tid,
så idag har han "storhandlat" för första gången på eeevigheter!

Maken har haft en trevlig stund idag också; han han pratat i telefon med min svärfar!
Han har ju varit såå illa däran efter sin stroke men för ett par veckor sedan så bara vände det!
Han började dricka kaffe (!), äta och prata! Ett MIRAKEL! Dom var beredda att skicka honom från sjukhuset i Kalix till en "institution" i Haparanda, men när han började göra sådana här enorma framsteg så beslöt dom att behålla honom i Kalix ett tag till. Så maken var JÄTTEGLAD!!!