Mus-igt

Måste ju erkänna att jag är lite svag för Lasse Åberg!

Eller kanske snarare hans alster, t.ex. glas och porslin med möss.

Det har kommit lite nya motiv nu!

Min favorit är nog Mussakan: det är ju egentligen bara grönsaker men ändå så självklart Musse Pigg!

En annan som är lite rolig är Packad Mus (kan man ju tyda lite som man vill):

Bilderna lånade från NordStjärnans hemsida/www.nordstjarnan.se

Modig man = dum man?

Maken ringde nu på förmiddagen och frågade om jag kunde gissa vad han hade hittat på.
Det kunde jag ju givetvis inte. Jo, han hade varit till brevlådan och hämtat tidningen!

"-Är du inte klok!" var min första reaktion. Men jodå, han hade "hoppat" in i bilen och kört dit.
Nu har han ju automatlåda, annars hade det ju aldrig funkat.

Och för den som inte vet hur vi bor och speciellt inte vet var vår brevlåda bor, så kan jag berätta att vi har 800 meter till brevlådan.

Så detta var en liten expedition han hade roat sig med idag, men vid närmare eftertanke så skall han nog inte göra om det, iaf inte i det här väglaget som är nu (= is och snö!).

Vinter igen!

Vitt, vitt och åter vitt var det ute när man vaknade i söndags! Det började ju snöa redan på lördag eftermiddag och höll på hela kvällen (och natten?). När jag gick och la mig på lördagskvällen så hade det redan slagit över till plusgrader. På söndagen (lunchtid) visade termometern på +7,5! Och snön var BLÖT! Barnen var givetvis ute en hel del och varenda gång dom kom in så var kläderna DYBLÖTA! Det är vid sådana här tillfällen som man är glad att man har en skotork!

Maken ringde redan innan lunchtid och sa att han troligtvis skulle få åka hem idag. Så vid 14-tiden åkte Johan och jag iväg för att hämta hem honom, då hade han fått nya förband över såren och en massa recept på smärtstillande och blodförtunnande.
Vad jag finner lite konstigt är att han fått en blodförtunnande medicin som skall injiceras! Han får alltså själv ge sig en spruta 1 gång om dagen. Tur att han fixar det själv för jag vet inte om jag hade gjort det...

Tack vare smärtstillande så har han inte så vansinnigt ont, det är klart att det stramar välldigt i ärret (speciellt det stora). En annan sak som jag finner "modern" är att han har inte fått några stygn utan dom har "häftat" ihop operationssåren. Så på det stora såret på låret är det ca. 10-15 klämmor, 2 till nere vid knät och 2 vid ljumsken. Vart tog gammalt hederligt svenskt handarbete vägen? Hoppas för hans skull att det inte gör ont att ta bort dem!

Meningen är att han skall belasta det opererade benet fullt, men det är inte så lätt för då gör det ont. Och musklerna vill inte riktigt lyda honom, så han har svårt att röra på benet. Som när han skulle sätta sig i bilen när vi skulle hem så fick han lyfta benet på plats.
Nu är han sjukskriven 3 månader (till att börja med), och han skall på första återbesöket om 6-8 veckor.

Ljusare tider

När jag gick ut för att sopa fram bilen i morse kvart i 7 så var det nästan vad man skulle kunna kalla LJUST ute. När vi kom farande ut ur Gnistängstunneln kl. 07:15 så var det RIKTIGT LJUST! Otroligt vad fort "ljusnandet" har gått den senaste vecka. GOTT!

Fick ett första livstecken från maken strax efter kl. 5 i går eftermiddag. Då låg han på uppvaket, var lite trött men hade inte ont. Själva operationen, som än så länge bedömts ha gått bra, hade börjat vid 9-tiden och vid 13-tiden kom han till uppvaket. Klockan 19 fick jag ett SMS om att han hade fått ett rum. Kl. 21 ringde han igen och sa att han låg utanför röntgen och väntade på att bli skjutsad tillbaka till sitt rum; dom hade röntgat benen för att se om allt såg bra ut. Doktorn hade berättat att dom inte hade lyckats vrida tillbaka hela felvinklingen men det hade blivit betydligt rakare iaf. Maken hade ju en felvridning på benet med över 30 grader och nu sa han att foten pekade iaf framåt! Anledningen till att dom inte vinklade tillbaka mera var något med att dom inte ville riskera att "slita" sönder något annat i benen, bl.a. musklerna har ju anpassat sig till denna felaktiga vinkeln under alla år.

Jag roade mig med att ta ett par "före-bilder" på makens ben innan han åkte iväg för operationen: den övre bilden är när han står "rakt" och den högra är när han vrider ut foten vilket är onormalt mycket för en annan. Observera att han behövde inte anstränga sig för att få foten att peka nästan helt bakåt!

Det skall bli intressant att se hur "efter-bilden" blir....

Jag och barnen skall åka till sjukhuset och hälsa på honom ikväll.

Dagen O

O som i operation. För maken.

Kvart över 7 imorse var det planerat att han skulle ligga på operationsbordet på Mölndals Sjukhus.

Än har jag inte hört något om hur det har gått - fast klockan är ju bara snart kvart över 1 (på eftermiddagen). Så det blir att vänta...

Var till verkstaden igen (!) med makens bil. När den var på service förra veckan så lyckades dom ha sönder kamrems-kåpan. Och dom sa inget! Maken var under bilen (i något ärende?!) och tyckte att det saknades något... Så han ringde verkstan och dom erkände direkt att dom hade råkat ha sönder en kåpa när dom skulle sätta dit den. Men VARFÖR sa dom inte det med en gång, undrar man ju då!

Som lånebil fick jag en splojtans ny Kia Soul! Den är sååå söt (speciellt en svart fräck en)!

Helt OK att köra och då har jag ju en Picanto som referens... Carnival'en är ju i en helt annan standard, går ju inte att jämföra.

Visst är den fin?

Vill ha!

Brrr...

Imorse kan man snacka om att det var KALLT ute! -11,0 visade termometern.
Och då sitter sensorn ändå under taket på farstukvisten....

Men i skrivande stund så är det bara -3,1 utanför fönstret på jobbet.

Idag har jag provat på något nytt: mammografiundersökning.
Inte alls så plågsamt som många ger sken av. Klart ena gången (av 4)
så klämdes och stramades det välldeliga. Men det var bara att bita ihop.
När jag kom ut på gatan igen, efter ca. 7 minuter, så kände jag hur KALLA
mina bröst var! Lite obehagligt, men det gick ju över.

Imorgon får vi se om maken åker in på operationsbordet. Han är RÄTT så nervös,
måste jag ju säga. Igår bad jag honom åka och handla när han ändå var ledig.
Nä, se det hade han INTE tid med, var hans första reaktion.
Han skulle ju PACKA inför sjukhusvistelse!
Men det tar ju bara 1 timme att åka och handla, försökte jag.
Och till slut så insåg han ju att han visst hade tid,
så idag har han "storhandlat" för första gången på eeevigheter!

Maken har haft en trevlig stund idag också; han han pratat i telefon med min svärfar!
Han har ju varit såå illa däran efter sin stroke men för ett par veckor sedan så bara vände det!
Han började dricka kaffe (!), äta och prata! Ett MIRAKEL! Dom var beredda att skicka honom från sjukhuset i Kalix till en "institution" i Haparanda, men när han började göra sådana här enorma framsteg så beslöt dom att behålla honom i Kalix ett tag till. Så maken var JÄTTEGLAD!!!

Vinter!

Idag vaknade vi upp i ett underbart vackert vinterland! Tung, blöt kramsnö låg i ett tjockt täcke runt huset. Sååå vackert!

När man kom ner till Gråbovägen så var täcket betydligt tunnare och snöfallet hade mer eller mindre övergått i regn... Det skall ju bli några plusgrader de närmaste dagarna så risken är ju inte så stor att vi får behålla vårt fina vinterlandskap där hemma heller så värst länge.

Det har inte varit så mycket tid över till att uppdatera mina bloggar...

I lördags var vi och beställde nya sängar till guben och mig. 2 x 80 blir det denna gången. Och med motor! Man kan justera lutning i både huvud och fotända, med andra ord. LYXIGT!Stjärnbädden, tror jag sängarna kom ifrån. Inköpta på Sova i Partille, hur som helst.
Beräknad leverans om ca. 4 veckor.

Och i samma hus som Sova ligger en nyöppnad inredningsbutik med en massa fina saker! Jag fick lägga band på mig för att inte shoppa loss alldeles: det blev bara en 12-pack av små söta praktiska plastburkar. För bara 59:- vilket jag finner prisvärt! Trodde maken skulle protestera å det vildaste men icke då, inte en enda kommentar! (Jag frågade iof inte heller om vad han tyckte.)