SLUTSPELSSPÄNNING

Då maken är från Haparanda så är det ju Luleå som gäller i hockey och i år är det extra roligt att följa slutspelsmatcherna då dom möter Frölunda (vilka är bäst!).

Som under förra matchen då fäller han (maken) kommentaren efter 1-2-målet:

"-Dom kan ju inte förlora på hemmaplan!". "-Du ska få se att det KAN dom visst!".

Och mycket riktigt, det kunde dom! Med besked.

Till och med Tomi smyger sig ner från sin kammare (och dator) och tittar när Frölunda spelar! Hans namne Tomi (Kallio) gjorde ju en äkta hattrick i Luleå: då log våran Tomi i soffan...

För den som inte vet det så ger Tomi inte det minsta sken av att vara intresserad av idrott (what so ever) så det är kul att han hänger med lite. Våran Tomi, då...

Ikväll sitter vi framför TV kl. 19...

Bilderna kommer från respektive lags hemsidor!

Gissa djuret

Snön föll (igen) och det med besked!

Senare på eftermiddagen så var det mer regn än snö...

På väg till Axcess Akuten (Jimi har halsfluss IGEN!) så såg vi tass-spår i snön. Det var ingen katt, konstiga spår för att vara en hund (vilket maken gissade på) så jag undrar fortfarande vad det var för djur som hade tassat över grannens gårdsplan och vidare in i skogen... Någon som vill gissa?

Slask igen!

Igår kom en hel del snö, eller slask närmare bestämt. Och det medför ju av någon konstig anledning blöta stövlar.

Jag har nämnt denna fiffiga lösning på ämnet skotork i något gammalt inlägg och nu har jag fångat den på bild också!

Man kommer ju inte så långt med bara en skotork i vår familj utan vi har ju då två stycken. Och att hitta en bra placering för två har ju inte varit så enkelt så maken byggde helt enkelt en "mobil" ställning för båda torkarna. Så i detta väder som har varit den senaste tiden så går båda torkarna för högtryck stående i hallen.

Mus-igt

Måste ju erkänna att jag är lite svag för Lasse Åberg!

Eller kanske snarare hans alster, t.ex. glas och porslin med möss.

Det har kommit lite nya motiv nu!

Min favorit är nog Mussakan: det är ju egentligen bara grönsaker men ändå så självklart Musse Pigg!

En annan som är lite rolig är Packad Mus (kan man ju tyda lite som man vill):

Bilderna lånade från NordStjärnans hemsida/www.nordstjarnan.se

Modig man = dum man?

Maken ringde nu på förmiddagen och frågade om jag kunde gissa vad han hade hittat på.
Det kunde jag ju givetvis inte. Jo, han hade varit till brevlådan och hämtat tidningen!

"-Är du inte klok!" var min första reaktion. Men jodå, han hade "hoppat" in i bilen och kört dit.
Nu har han ju automatlåda, annars hade det ju aldrig funkat.

Och för den som inte vet hur vi bor och speciellt inte vet var vår brevlåda bor, så kan jag berätta att vi har 800 meter till brevlådan.

Så detta var en liten expedition han hade roat sig med idag, men vid närmare eftertanke så skall han nog inte göra om det, iaf inte i det här väglaget som är nu (= is och snö!).

Vinter igen!

Vitt, vitt och åter vitt var det ute när man vaknade i söndags! Det började ju snöa redan på lördag eftermiddag och höll på hela kvällen (och natten?). När jag gick och la mig på lördagskvällen så hade det redan slagit över till plusgrader. På söndagen (lunchtid) visade termometern på +7,5! Och snön var BLÖT! Barnen var givetvis ute en hel del och varenda gång dom kom in så var kläderna DYBLÖTA! Det är vid sådana här tillfällen som man är glad att man har en skotork!

Maken ringde redan innan lunchtid och sa att han troligtvis skulle få åka hem idag. Så vid 14-tiden åkte Johan och jag iväg för att hämta hem honom, då hade han fått nya förband över såren och en massa recept på smärtstillande och blodförtunnande.
Vad jag finner lite konstigt är att han fått en blodförtunnande medicin som skall injiceras! Han får alltså själv ge sig en spruta 1 gång om dagen. Tur att han fixar det själv för jag vet inte om jag hade gjort det...

Tack vare smärtstillande så har han inte så vansinnigt ont, det är klart att det stramar välldigt i ärret (speciellt det stora). En annan sak som jag finner "modern" är att han har inte fått några stygn utan dom har "häftat" ihop operationssåren. Så på det stora såret på låret är det ca. 10-15 klämmor, 2 till nere vid knät och 2 vid ljumsken. Vart tog gammalt hederligt svenskt handarbete vägen? Hoppas för hans skull att det inte gör ont att ta bort dem!

Meningen är att han skall belasta det opererade benet fullt, men det är inte så lätt för då gör det ont. Och musklerna vill inte riktigt lyda honom, så han har svårt att röra på benet. Som när han skulle sätta sig i bilen när vi skulle hem så fick han lyfta benet på plats.
Nu är han sjukskriven 3 månader (till att börja med), och han skall på första återbesöket om 6-8 veckor.

Ljusare tider

När jag gick ut för att sopa fram bilen i morse kvart i 7 så var det nästan vad man skulle kunna kalla LJUST ute. När vi kom farande ut ur Gnistängstunneln kl. 07:15 så var det RIKTIGT LJUST! Otroligt vad fort "ljusnandet" har gått den senaste vecka. GOTT!

Fick ett första livstecken från maken strax efter kl. 5 i går eftermiddag. Då låg han på uppvaket, var lite trött men hade inte ont. Själva operationen, som än så länge bedömts ha gått bra, hade börjat vid 9-tiden och vid 13-tiden kom han till uppvaket. Klockan 19 fick jag ett SMS om att han hade fått ett rum. Kl. 21 ringde han igen och sa att han låg utanför röntgen och väntade på att bli skjutsad tillbaka till sitt rum; dom hade röntgat benen för att se om allt såg bra ut. Doktorn hade berättat att dom inte hade lyckats vrida tillbaka hela felvinklingen men det hade blivit betydligt rakare iaf. Maken hade ju en felvridning på benet med över 30 grader och nu sa han att foten pekade iaf framåt! Anledningen till att dom inte vinklade tillbaka mera var något med att dom inte ville riskera att "slita" sönder något annat i benen, bl.a. musklerna har ju anpassat sig till denna felaktiga vinkeln under alla år.

Jag roade mig med att ta ett par "före-bilder" på makens ben innan han åkte iväg för operationen: den övre bilden är när han står "rakt" och den högra är när han vrider ut foten vilket är onormalt mycket för en annan. Observera att han behövde inte anstränga sig för att få foten att peka nästan helt bakåt!

Det skall bli intressant att se hur "efter-bilden" blir....

Jag och barnen skall åka till sjukhuset och hälsa på honom ikväll.