Oj, jag svimmade!

Nu har jag provat på att svimma också! Har aldrig gjort det förut och det var inte som jag trodde. Jag trodde det skulle svartna för ögonen och att man trillade ihop i en hög. Istället så började det "bubbla" i huvudet och jag mådde illa, stod och höll mig mot väggen en liten stund tills anfallet skulle gå över och när jag trodde att allt var OK så skulle jag fortsätta med det jag höll på med; klippa ut en bit av "vårtplåster" till Johans fingervårta. Men där blev det istället tomt och jag kvicknade till av att jag dunsade i bakhuvudet i handfatet och blev sittandes på badrumsgolvet. Jag slog i ryggen i barnens badrumspall också och fick värsta bölden på ryggen för att inte tala om bölden i huvudet! Turligt nog så slog jag inte i nackkotorna utan strax till vänster om.

Maken är övertygad om att svimningen berodde på att jag stressar för mycket och håller på att "gå in i väggen". Själv är jag lite mer tveksam till anledningen. Veckan var iof något mer stressig än brukligt, både måndag,tisdag, onsdag och torsdag var det "aktivitet" efter jobbet (där det var full rulle!). Jag har haft "spänningshuvudvärk" från och till under drygt 1 vecka, så också i torsdags när jag svimmade. Jaja, vi får väl se om det händer igen. Gör det det så har jag lovat maken att ta kontakt med sjukvården, nu tyckte jag att det var lite överilat. "En gång är ingen gång" som man brukar säga...

Jag var hur som helst hemma på fredagen och tog det lugnt. Jag var lite matt på förmiddagen men sen kändes det som vanligt. Så igår (måndags) så var det tillbaka på jobbet och full rulle igen. Jag försökte "bromsa" mig själv och inte stressa upp mig i onödan (nu är jag lugnet själv utåt sett även om det är stressigt) och det gick ganska bra. Jag var och handlade efter jobbet (maken körde Tobias till pianolektionen) och när jag kom hem strax efter kl.18 så var jag liiite trött men gick då över till grannen och drack en kopp kaffe och blev piggare igen (för en stund).

Idag är det sista bowlingträningen för T'n'T för den här säsongen (ett stressmoment mindre!). Pianolektionerna är det väl inte så många kvar av heller, tror jag. Tobias har sagt att han inte vill fortsätta till hösten, men vi får se. Han kan ju hinna ändra sig.
Och snart börjar utomhusträningen för J'n'J (fotboll). Johan är rolig; han är tveksam till om han vill fortsätta med fotbollen. Han vill typ gå varannan gång. "-Men det kan man väl inte göra?" säger jag. "-Antingen så tränar man eller så lägger man ner det." Så vi får väl köra denna säsongen så får vi se vad det blir av det. Jimi vill ABSOLUT inte lägga ner fotbollen! Ändå hade jag uppfattningen att det var Johan som var mest intresserad av att börja. Jaja, där ser man vad det svänger. Dom har börjat "tjata" om att dom skall börja med bowlingen till hösten. Vi får väl se om dom orkar lyfta kloten....

Aprilväder

Stoora, tunga snöflingor dalade långsamt ner imorse när jag öppnade ytterdörren!
Det var ju vitt på söndagsmorgonen också, men inte så här mycket, den lilla snö som kom då låg inte många timmar. Lite längre tid lär det nog ta idag innan det är borta.
Det var ett riktigt lokalt snöväder, för när man kom i höjd med Tingstadstunneln på väg till jobbet så såg man inte ett spår av snön, mer än på en del bilar då. Vid jobbet var det grått och trist och regnade. Då var det betydligt finare hemma med vita snötyngda grenar!

När jag lämnade barnen vid skolan så uttryckte dom en viss besvikelse över vädret. Kan det verkligen vara så att dom är TRÖTTA på SNÖN!?! Att min granne är det kan jag förstå, men att BARN kunde vara det har jag nog aldrig varit med om förut...

Annika Dahlqvist

Annika Dahlqvist, säger jag bara. Sicken kvinna!

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika

Att hon bara orkar? Starkt!

Vad handlar detta om då, undrar säkert den oinvigde. Jo, lågkolhydratkost.

Eller LCHF som det också kallas. (LowCarb & High Fat) Eller som en "bekant" har valt att kalla det: animalisk högfettkost. Kalla det vad man vill, jag tycker det verkar sunt!

Annika är i ropet igen, som alltid när hon sticker ut hakan. Jag som har provat kosten och tycker att den ger bra "effekter" tycker kanske inte att hon verkar så dum, men för den som inte provat tycker jag inte skall hacka på henne (och LCHF).

Jag vet ju hur "enkelriktade" en del kan vara, när diskussionerna går i lunchrummet på jobbet så blir man ju bara sååå matt när en del säger "-Nä, jag tycker det är bäst att äta lite av allt. Det är det enda som är sunt!" när dom nästa dag sörplar i sig Cambridge-soppor. Hur sunt är det då? Och jag tror faktiskt att en del människor är extra känsliga för kolhydrater (jag t.ex.).

Och alla vet ju hur kul (not!) det är att "banta". Man svälter ihjäl mellan måltiderna eller knaprar sallader på längden och tvären tills man blir grön. Äter man mindre kolhydrater så slipper man vara hungrig, man kan variera kosten i en oändlighet och äta gott! Det var som när jag en kväll satt och åt vispad grädde med hallon, min käre make tittade konstigt på mig och sa "-Jaha, är det där verkligen nyttigt när du skall gå ner i vikt?" "-Absolut", sa jag "low carb & HIGH FAT" räckte som förklaring. Och han såg ju att min kost gjorde gott för min "figur", så han protesterade inte något mer.

Detta är INTE jag i sommar!

GLAD PÅSK!

Får passa på att önska alla en riktigt GLAD PÅSK!

Stressa inte i onödan, ta det lugnt och njuuut av lite ledighet.

BJÖRNKRAMAR!

Tonåring i familjen

Nu har vi kalasat hela helgen!

I söndags så bowlade Tomi med ett par kompisar och sedan åt dom hamburgare och pommes frites (stooora, härligt frasiga) och avslutade med en glass.

Tobias fick vara med och var den som bowlade med bäst resultat. Så bra att han gjorde ett nytt personligt rekord: 118 på 1 serie!

Tomi gjorde INTE bra ifrån sig, hade 75 på 1 serie, två gånger! Man hade ju kunnat tänka sig att han ville glänsa lite inför sina kompisar och göra riktigt bra resultat, men så blev det inte.

Dom hade roligt iaf, det är huvudsaken. Kompisarna följde med hem till oss efteråt och fikade lite hembakade kanelbullar och makens väldigt goda mocca-rutor. Sedan sköt dom luftpistol och -gevär från altanen. Dom hade "måltavlor" ute i skogen och sköt mot. (Denna övning uppskattades minst lika mycket som bowlingen!)

Tomi med sina polare + brorsa.

Föreläsning

Igår kväll så var jag och lyssnade på när Alf B. Svensson, 3-barnsfar, författare och psykolog, talade om att "Våga vara förälder".
Det var många skratt under ca. 1 1/2 timme. Han hade många goda idéer om hur man "hanterar" sina barn, dock inga nyheter för mig.... Jag VET ju hur man gör men det gäller bara att GÖRA det också.

Så nu skall jag skärpa mig och sluta tjata på mina barn som aldrig lyssnar.
Först och främst skall man aldrig säga att "Du lyssnar ju aldrig" till sina barn. (Tror iof inte att jag säger det så ofta, däremot så frågar jag dom ibland varför dom gör som dom gör och det är inte heller bra.)
För varje negativ sak man säger till barnet så skall man väga upp det med något positivt, t.ex. "Bråka inte med din bror" + "Du är så duktig på att läsa" (när man gör läxan t.ex.).
Inser nu att jag kommer nog att bli ganska tjatig om hur duktiga/snälla/söta/rara dom är så många gånger som man säger till dom att inte bråka med varandra! Och eftersom jag skall sluta tjata så får jag nog helt enkelt hålla tyst....

Istället för att tjata så skall man "kompromissa". Och barnen skall få lära sig att ta "konsekvenser" av sitt handlande. Så det kommer nog att bli så här hemma hos oss:
"Bråka inte med din bror" "Bråkar ni så får ni "stolsstraff." "Sitt nu där en stund och sen vill jag ha en ursäkt för ditt beteende."
"Stolsstraff" är en variant av "naughty-corner/step" som TV-Nannysarna har kört.
Funkar faktiskt förvånansvärt bra. Jag är bara för dålig på att utdöma "straff"....
Antagligen för att man alltid är så himla trött och inte orkar ta "fighten".
Men nu är det ju soligt ute och jag har fått nya krafter! (Vilket verkligen kan behövas efter den lååånga grååååa "vinter" som har varit!).

Jag har iaf redan tagit mig i kragen den här veckan när det gäller att minska på kolhydrater och cigaretter! (Ja, jag är LowCarb-fantast!) Fast jag körde igång så sent som igår så mår jag riktigt bra idag.

Hjärtemånaden Februari

Hjärt- & Lungsjukas förening har utnämnt februari månad till Hjärtemånaden och i år koncentrerar dom sig på 55+.

http://www.hjart-lung.se/helahjartat.asp?nodeid=590

Min son Tobias föddes med hjärtfel; transposition och opererades första gången när han var nyfödd. Transposition innebär att lung- & kroppspulsådern går in i fel hjärthalva och resultatet blir att gammalt icke syresatt blod far runt i kroppen vilket resulterar i att man blir ganska blå till slut.

Min man och jag hade redan tidigare varit med om att få ett barn hjärtopererat, vår förstfödda tvillingtjej Tina hade en ducuts som inte ville sluta sig efter födelsen (i v.28), så det blev till slut en operation för att fixa till den.

Tobias har ett litet fel kvar, det visade sig att det inte "bara" var transposition utan även att en lungven gick lite fel väg. Detta felet påverkar honom inte så värst mycket i dagsläget utan dom avvaktar med eventuell operation.

Allt detta som vi har gått igenom har gjort att man har ett visst "intresse" för hjärtan. Till råga på allt elände så gick båda mina föräldrar bort i hjärtattack. Min mamma var bara 49 1/2 år "gammal" när hon dog knall fall (var ute och cyklade!) för 12 år sedan. Min pappa (boende i Finland) kom ut från bastun när han var nyss fyllda 58 år (inte heller någon ålder) och fick en hjärtattack och dog.

http://www.hjart-lungfonden.se/sv/Toppmeny/Om-Hjart-Lungfonden/Hjartepins-till-forman-for-hjartsjuka-barn/

Dessa söta pins kan man köpa på olika ställen (se länken) för att visa att man stöder

Hjärt-Lungfondens insamling.