Lite ditt och datt om ingenting

Det är sååå lugnt på jobbet idag att jag blir nästan tokig av att inte ha något att göra! Men snart är det lunch - skall ut en sväng i det vackra vädret då.

Maken och granngubbarna gick ihop och köpte en kombinerad gräsklippare/snöplog förra året, tror jag det var. Det är ett riktigt åbäke till maskin. Maken som börjar bli bättre i sitt opererade ben vågar äntligen gå ut med den - för det är Belos'en som bestämmer! Själv har jag inte vågat mig på den - använder en traditionell motorgräsklippare när andan faller på.

En av granngubbarna kom hem med en traktor igår! Tydligen också en gammal Bolinder-Munktell fast mindre än våran. Jag har inte hunnit kolla in den närmare ännu.

Vi funderar lite vad vi skall hitta på med våran gamla BM från 1955. Det är nämligen punktering på ett av de stora däcken och det andra skulle också behöva bytas ut - men det är inte det lättaste att få tag på bättre begagnat och splitter nya kostar ganska mycket pengar; ca. 10 papp/styck.

Kan det tänkas finnas intresse för att sälja av den i smådelar (reservdelar) tro, eller finns det folk som köper en hel gammal traktor som inte är i körbart skick? Vi får nog kolla upp detta - för där den står nu gör den ingen som helst nytta!

Gåva

Gåvor är alltid roligt att få - och att ge bort när man märker att mottagaren blir glad!

Jag erhöll precis en gåva som jag redan uppskattar mycket:

En riktigt rymlig bag med lite roliga detaljer som träklossar på ena bärremmen.

Nu blev jag genast mycket gladare i sinnet - det gör inget att det är varmt och soligt ute och jag sitter inne och "jobbar".

Semester 2009, del 3

Vi var lägligt nog i Haparanda (OK, lite planerat var det) när barnens äldsta kusins make (hängde ni med?) skulle fira sin 30-årsdag.

Tillställningen som ordnades i all hemlighet för födelsedagsbarnet ägde rum på en strand strax söder om Haparanda, ute i Seskaröområdet.

Dom har otroligt många och fina sandstränder i krokarna!

På bilden så håller några av grabbarna på att montera en fältbastu. (Typiskt Tornedalningar som skall basta i alla lägen!) Vi kunde dessvärre inte stanna hela kvällen så vi hann inte prova bastun till makens stora sorg...

Anledningen till att vi inte stannade hela natten (som en del gjorde) var främst den här lilla trötta tjejen som fann lite vila i Tomis trygga famn.

Semester 2009, del 2

Jag fick avsluta mitt skrivande lite hastigt igår; skulle gå och basta hos grannen.

Jo, för den som inte vet det så ligger Sveriges östligaste fastlandspunkt i just Haparanda och vitsigt nog så har dom döpt området till Cape East. Där var vi en varm dag och spelade minigolf, eller bangolf som det egentligen heter.

Maken var väl den som klarade sig bäst med hela 10 färre slag än vad jag kostade på mig. :-( Barnen kom tätt efter mig i resultatlistan...

Maken, Tomi och Tobias testade även på "vanlig" golf en dag på den fina golfbanan som ligger på gränsen mellan Sverige och Finland. Den korta banan kräver inte att man har grönt kort men makens lillebror som var med har det, så dom hade någon med sig som kunde tala om för dem hur dom skulle bete sig. Maken har aldrig spelat golf förut, till skillnad mot Tobias, men han hade bättre resultat även på den banan. Tobias var INTE nöjd med sitt spel... Tur att träningen här hemma börjar snart igen.

Bilden visar Jimi i full aktion - bollen gick väl inte riktigt rakt där...

Hittade en fin tunna med renhorn på som dekoration. Orginellt!

Efter minigolfen så tog vi ett dopp i den pool dom har ordnat där ute på området. Dom hade vedeldad bastu som man kunde värma sig i och det behövdes för vattnet i poolen var INTE varm - kallar än i Smörvattnet!

Men jag kom i ändå till slut!

Semester 2009, del 1.

Fösta gången jag åkte med upp till Haparanda så hade jag en bild av hur det skulle se ut; man kunde se fjällen borta i horisonten och det sprang renar över vägen.
Jag kunde inte ha mer fel! Haparanda ligger ju precis vid kusten och det syns inte ett spår av några fjäll eller renar. Men i år så fick jag äntligen se "fjällen i horisonten"! Inte så värst många mil bort från Haparanda - ett helt annat landskap (och väder!). Jag såg inga renar mer än på varningskyltarna längs vägen vilket jag noterade för maken första gången jag såg en sådan.
"-Titta, en ren!" Det hade bara varit en massa älgvarningsskyltar tidigare.
"-Var, var?" frågar maken ivirgt och tittar åt alla håll runt bilen rädd för att krocka med en ren (han vet ju hur lynninga dom kan vara.). "-Skylten....", svarar jag. Jag var INTE så värst populär hos maken just då, vi hade kört hela natten från Göteborg och var nästan framme i Haparanda.

Kukkolaforsen är ett populärt turistmål som inte ligger så långt ifrån Happis och vi brukar åka dit en sväng - men i år så åkte vi dit via den finska sidan! Det var en mycket vackrare väg än på den svenska sidan, måste jag säga. Vi stannade till och tittade över till den svenska sidan av Kukkolafors-området och tog lite kort.



Vägen från Övertorneå och ner mot Kukkolaforsen går förbi Luppioberget. Där hade vi aldrig varit förut, av någon konstig anledning, så det var något nytt.

Och regnet det bara öser ner...

Så sant som det är sagt i den gamla "visan". Nja, det har faktiskt inte öst ner hela dagen idag - det började för en stund sedan (kl.15). Jag har hunnit vara ute en hel del idag - hämtat tidningen i morse, röjt sly från vägkanten tillsammans med Johan, flyttat på några Hosta-plantor, plockat smultron och jordgubbar, fikat ute på altanen (kaffe och nybakade wienerbröd!) - ja, det blev ju en hel del!


Det sägs vara ett blåbärsår i år och det gäller även i vår skog. Har hittills "bara" plockat 2 liter - det skall bli mer.

Mina stackar "övergivna" jordgubbsplantor har varit riktigt givmilda i år och alla kryp och fåglar har inte hittat dem i det höga gräset (där dom växer). Till dags dato har jag skördat ca. 50 gubbar - inte illa!

När Johan och jag hade röjt sly tidigare idag så hittade vi en massa smultron, både vita och röda som vi trädde på strån. Trädde några jordgubbar på ett strå också...Smultronen ÄR stora och jordgubbarna SMÅ (men ack så söta och goda).

Nu när jag är inne...

...på min bloggsida så får jag ta mig lite i kragen och skriva om LIVET också.

Nå, vad har hänt sedan sist?

Innan värmeböljan kom så var ju inte vädret det allra bästa; på midsommardagen så kom värsta hagelskuren! (De vita prickarna på sudsmattan är hagel.)

Barnen har haft säsongsavslutning på fotbollen resp. golfen. Tobias hade en liten tävling på korthålsbanan och VANN! Kanske inte borde tillägga att dom var bara 3...men man vill ju inte låta skrytig. KUL var det hur som helst! Vi träffade förra ägarens pappa till Tobias klubbor (hängde ni med på den? :-)) och han hade kommit på att han hade ju faktiskt en vagn till bagen också och undrade om vi var intresserade. OM! Tobias blev HELNÖJD! Nu slipper han kånka runt på bagen - har förstått att det är lite jobbigt. Och JAG blev också nöjd för han begärde en ynka hundralapp för vagnen! Inget att tveka på - vi slog till direkt.

I den här värmen som råder så badas det en hel del - av barnen. Själv har jag knappt doppat tån! Det är ju bara drygt 15 grader i vattnet (Smörvattnet) och min kropp tycker att en si så där 28 grader är mer badvänligt. Det var det förra året och då BADADE faktiskt jag också.

Bilden är från den 14 Juni när Jimi & Johan hade "badkalas" Största anledningen till att vi var vid stranden var för att grilla korv men då solen lyste så ville en del av barnen även bada.

Midsommar "firade" vi hemma. Tanken var att en annan familj skulle komma på besök - men de fick förhinder i sista stund. Gjorde inte så mycket då jag var helt däckad av mina pollenbesvär under ett par timmar. Senare på kvällen (vid 22-tiden) tänkte vi, tillsammans med grannarna, att en liten midsommarbrasa modell "Finska elden" skulle sitta fint. Då det hade regnat så mycket så ville elden inte riktigt ta sig och det var väl lika bra det för så mycket knott som det var ute då har jag då aldrig varit med om! Och att man satt så nära den lilla eld som var att huden brändes hjälpte föga mot dessa "superknott" - vanliga knott hade dött av värmen men inte dessa! Så efter ca. 10 minuter så hade vi gett upp tanken på att vara ute.